lördag 31 januari 2009

Idag är jag arg på


alla som skrive/uttalar Dr. Martens FEL! NEJ, DET FUCKING HETER INTE "Dr. Martins", för i hela jävla helvete på jorden!

Titta på logon!

JAG SA:
TITTA PÅ LOGOTYPEN!



Vad står det där? Dr. Martins?

NEJ DET STÅR Dr. MARTENS! Det är det snubben hette och det kängorna HETER!

Jag har inga jävla dr. Martins, för i hela helvete!

tisdag 27 januari 2009

PK utarmar humorn

Tro det eller ej, men allas vår förbannade bloggare är intresserad av humor (dvs gillar lite mer avancerat än Stefan & Krister eller Hey Baberiba)! Således leker jag av och till snobb i humorsammanhang, att konstatera att Özz Nújen använder sekelgamla skämt, att Hey Baberiba mest är pinsamt och att Family Guy är randomhumor till 90% hör till vardagen.

Men nu hopar sig molnen på humorhimlen, en ny våg av gäsp-humor når oss, nej det är inte den officiellt icke-rasistiska rasismen, (a la Shan Atci, "jag är blatte och kan således dra skämt ingen svenne banan ens skulle drömma om") det är inte buskisen och det är inte lyteskomik av en värdelös skribent (Schulman).

Nej, det är en våg av, allas vår Magnus Betnérs personliga genre, den politiska korrekthetens humor. Den var uthärdlig när Magnus kunde dra runt ensam och berätta samma sak som valfri riksdagsledamot, fast denna gång med bakgrundsskratt. Men nu har den trängt in i diverse, tidigare trevliga, områden. Den första att infekteras var naturligt serieformatet och det skedde för runt 3-4år sen man inte kunde slå upp seriesidan i en vanlig dagstidning utan att få ett pretto-PK-budskap upptryckt i fejan(typ, "tjocka kan vara coola också", "det är synd om kvinnor, för män är dumma", "det är dumt att vara rasist").

På nåt sätt har man stått ut med denna pinsamhet, men inom humorserierna har den svällt till den grad att det nu inte finns en enda svensk serietidning inriktad på humor som inte innehåller PK-humor. Nåja, serierna är ett sedan länge halvt förlorat humorformat och när Herman Hedning började upplysa oss om växthuseffekten gav man ganska mycket upp.

Men nu är det FLER jävla ståuppare än Betnér som drar skämt á la "tänk vad kvinnligt det är med smink, jo, på stenåldern hade de säkert också smink: "åhh, titta på det här fina lersminket Urgha!" " Det verkar ha gått så långt att varje stå-uppare ska ha minst ett par PK-vitsar på lager, speciellt om de ska dra en icke-PK-vits som kanske inte går hem.

Men snälla, STOPPA NU!
  • Det är inte roligt att få samma saker som politikerna säger upptryckta, med klart sämre retorik, i ansiktet.
  • Det är inte ens bra skämt.
  • Ett bra skämt ska inte ha hörts av 90% av landets befolkning, krav för all annan humor (Özz Nújen undantaget) är att det ska finnas en viss nivå av fräschhet. Det finns inte här, alls!
  • Det tar fokus från er bra humor!
  • Svensk komik har redan problem som det är nu!
Kan inte Sveriges komikerelit vara vänliga att lämna PK-"humorn" åt Betnér och F! och istället ägna sig åt att producera nytt fräscht humormaterial?

Det här är bara för sorgligt...

söndag 11 januari 2009

Galan för inbördes beundran

Om en vänkrets på runt 20 pers skulle gå tillsammans och utse vem av dem som varit bäst på runt 10 olika saker under året, skulle det inte ge särskilt mycket...

Om en idrottsförening, som exempelvis Hammarby, skulle utse vilken förgrening i föreningen som varit bäst på bandy, handboll, fotboll osv, skulle det inte ge så mycket...

När svensk pop-elit ger priser till varandra ger det tydligen något. Det är såpass hypat att det till och med kallas "Grammisgalan". Detta efter den amerikanska motsvarigheten, problemet här är jänkarna har runt tvåhundra gånger så många artister. I Sverige består popeliten av runt 20-30 band/artister. När man då har en rad olika kategorier och större delen av skaran inte gjort något album detta år, blir det ganska enkelt att ge samtliga minst ett pris. Man undrar vad värdet är att få ett av 10 pris, i en tävling mellan 10 artister?

Men ändå kör media på med skiten, musik"experter"(musikklasseleverna som var dåliga på musik) diskuterar om det var rätt att Håkan "kan inte sjunga" Hellström vann årets whatever, eller om han borde bytt med Winnerbäck som vann årets whichever. Att Håkan Hellström vinner ett pris trots att han inte kan ta mer än två toner diskuteras aldrig förstås, då skulle det krävas att "experterna" faktiskt förstod musik.

Och skulle dem förstå att det beror på att Grammisgalan är en tävling med mindre deltagare än en vanlig skolklass så skulle ju hela hypen försvinna. Skulle hypen kring svensk musik försvinna skulle ju behovet av "experter" att sätta idiotiska betyg på allt försvinna.

Så således lever Grammisgalan vidare, med en allmänhet lurad av en okunnig "expert"kår och en popelit som använder tillräckligt med droger för att lura sig själva.

Och svensk musik fortsätter vara anonym internationellt, som sig bör.

måndag 5 januari 2009

Nyår!

Yes!

Här var det partaj ser ni! Nu har det blivit ett nytt jävla år!

Kvällen då? Jo den var så JÄVLA GRYM! Ett fantastiskt jävla party! Den inleddes, som varje fest, med sprit. Inget jävla hembränt inte här! (man är ju ingen jävla bonde) Klass var det!

Likören gav intressanta toalettbeök

Efter att ha fått i sig berusningen var det dans! Med ölen i hand vräkte jag mig fram på dansgolvet och fick en massa beundrande blickar! Vilket party!


Brudarna var fulla av beundran!

Nu började vi närma oss tolvslaget, det hade ryktats om att det skulle smällas på ordentligt! Och som det smällde! Tre experter med intressanta klädnader hade gjort ett tillfälligt stopp i deras nyårsfirande (som tydligen fortfarande pågår) för att göra detta till ett riktigt fint fyrverkeri. Såhär i efterhand kan man konstatera att blev grymt, dem hade dock en benägenhet att försöka träffa grannens hus, som dessutom blev lite eldsdrabbat. (tur att dem var ute)


Det var rejäla raketer - och rejäla smällar! PARTY!

Grannen har hädanefter hotat med att bomba min familj och därefter gå in med marktrupper. Vissa kan helt enkelt inte partaja!

Hursomhelst kunde ju inte detta förstöra stämningen! Det var party och vi firade på som tusan. Men något hände som förstörde stämningen mitt i skålandet. Vi upptäckte att en skum typ gömt sig i en buske med en avlyssningsapparat. Han vimsade nåt om att han var gammal regeringsmedlem som nu fått tråkigt och därför ägnade sig åt sitt favoritintresse på nyår. Han verkade inte ha några vänner och hade därför utvecklat någon form av avsky för social interaktion. Han verkade göra allt för att stoppa sådant. Hursomhelst fick han komma in och ta en bira, tills han avslöjade att han var gammal nazist. Så han blev snabbt utsparkad.

Killen försökte gömma sig bakom en oskyldig bipasserande, FY!

Partyt fortsatte natten lång och nu kände man att man kunde inleda det nya året på rätt sätt!

Gott nytt 1984!