Medelklassen - Samhällets mål och pest

Finns det någon samhällsklass värd att förakta är det den i västvärlden mest utbredda, medelklassen, som bör få hatet.

Medelklass är, för den som inte vet, när man jobbar fast på mer avlönade jobb än de manuella, dvs lägre medelklass är lärare, högre journalister etc.

Denna klass står för den politiska makten i Sverige och i princip hela västvärlden, då den är störst i befolkningsmängd. Denna klass avgör i princip samtliga demokratiska val. Den är dessutom såklart den klass som är minst lämpad detta ämbete.

Medelklassen föddes ur den industriella revolutionen samt de liberala och socialdemokratiska tankeskolorna, vi har i Sverige världens troligtvis största medelklass med en befolkningen där åtminstone 60% är VVV(Villa(ok, radhus kvalificerar också), Volvo, Vovve)-Svenssons.

Alla är dem dumma i huvet.

Medelklassen är arbetare som relativt nyligen gjort en kortare klassresa, liksom alla uppkomlingar har således hela denna kategori ett enormt förakt för arbetarna och vill verkligen distansera sig. Man är inte heller stolta över sig själva utan strävar ständigt efter ännu en resa, till champagne, stureplan och enormt (onödigt) överflöd. Man ägnar sin tid åt att nå en ytlig framgång i form av många vänner (frågan är hur mycket vänner), prylar, hus, ja t.o.m. partner. Samtidigt som arbetarklassen är upptagna med att jobba, överleva och roa sig den lilla tid som blir över eller överklassen som ägnar sig åt att bada i onödigt överflöd eller lära sig mer intellektuella saker, för att behålla sin position i samhällspyramiden.

Detta fokus gör att medelklassen i princip inte tänker efter överhuvudtaget, då den gör allt för att få status är saker som filosofi, kritiskt granskande eller sunt förnuft saker den gärna undviker. Medelklassen är alla härskares drömmedborgare: de jobbar på utan att klaga, de köper allt de säger och ägnar fritiden åt onödiga saker istället för att granska makthavarna. Särskilt höger-vridna och då framförallt fascister fullkomligt älskar dessa människor.

Dessa människor växer upp skyddade från hårdare liv och problem och blir uppfostrade att undvika allt sådant, utan att någonsin förstå det eller kunna relatera som följd (den stygge Hoolywoodskurken som bara stjäl för att han är elak är en logisk, om än sorglig, följd). De tror verkligen allt den medelklasskontrollerade median säger dem och som alla som blir separerade från andra blir de rädda för de som inte är som dem. Medelklassen är livrädd för arbetarna, men även överklassen (med hippiebilden av de elaka slipsmännen som följd).

Medelklassens ignorans, dumhet och idioti är en stor anledning till bristande kommunikation, fördomar och problem inom samhället. Då de själva aldrig möter någon kan de godta medias (i bästa fall) hårt vinklade eller (i sämre fall) direkt felaktiga bilder av grupper som invandrare, fotbollssupportrar, hemlösa, arbetare, skinheads/punkare, autonom vänster, extremhöger och kanske mest av allt den extremromantiserade bilden av polisen.

Sverigedemokraterna lever på den dumma medelklassens ignorans, folk tror seriöst det är farligt att gå på fotboll, tanter glor surt på mig på tuben pga kängor och kort hår, tror att det enbart är skurkar som får smaka batong, osv. Tänk vilka problem vi skulle slippa om medelklassens statusjakt upphörde och de istället såg världen omkring dem, tänk vilken värld vi skulle få då!

Men tyvärr är medelklassen ett sorgligt exempel på människans osolidariska natur: Så fort man får litet, vill man ej dela med sig med de som har inget, utan mycket hellre lägga all energi på att få litet mer.

Åt helvete med medelklassen!