KUK!!!
JAG HATAR ALLT JUST NU!!!
Och nu är jag för första gången någonsin helt seriös: Jag mår så jävla skit att jag funderar över att mucka gräl och få spö. Fysisk smärta slår fanimej psykisk. Full kommer jag bli i vilket fall...
Krossat på en och samma jävla kuk-dag:
- Mina jävla festivalplaner pga
- Min polare, som äntligen skärpt till sig och skaffat ett riktigt jobb, blev varslad och kommer inte ha råd med något.
- Den här jävla skitskolan där man sitter och slösar bort all eventuell tid...
Trodde det skulle bli något, trodde att jag äntligen skulle få göra något meningsfullt. Men dagarna gick, och dum som den jävla dåre jag är, hoppades jag. Det är över nu, jag har slutat hoppas, och vet fanimej inte vad ska göra med det piss till liv jag har.
Snart är det lov
Snart är jag myndig man
Och ändå gnäller jag som ett jävla fnask framför datorn, PRECIS SÅ PATETISK och DUM I HUVUDET är jag. Den här gången säger jag det helt utan ironi.
Jag får ett mess igår, på det står det att min vän blivit varslad pga nedskärningar = inga av våra sommarplaner kommer genomföras. Snubben hade det svårt innan och jag vill så jävla gärna trösta. Men vad gör jag, idioten, då?
Jag går till skolan, för jag tror jag kommer göra något värt något där. En hel jävla dag bortslösad är resultatet, jag gör absolut noll, noll komma noll. Hela tiden medveten om att jag kunnat vara där för en nära vän istället. Och så är jag där, och gör ingenting alls... Ingenting alls...
Dagen tar äntligen slut, att trösta polaren nu går ju knappast. Mannen har väl för hög promillehalt för det nu. Istället sätter jag mig vid denna dator och tänker på vad jag ska skriva för läxa, loggar snabbt in på ansiktsboken och ser vad?
Jo, en bild som förstör den lilla fjantiga förhoppningen om att äntligen ha något som liknar ett förhållande, inte bara tomt sex...
JAG VILL INTE HA EN JÄVLA PORRFILM TILL LIV!
Detta verkar dock inte ha framgått hos den andre parten här. Naiv har jag varit och nu fick jag den ultimata dissen, det största straffet...
Jag kommer ha en pissommar, jag har just nu ett pissliv och det lilla hoppet om glädje släcktes så förbannat brutalt att jag nästan spyr.
Nu super jag skallen av mig
2 kommentarer:
Så här i efterhand kan man enkelt konstatera att lyrik mår bättre av att skrivas på känsla, snarare än förnuft. Det här inlägget kommer ligga kvar, trots att det var skrivet när jag uppvisade en långtifrån låg promillehalt och just fått sommaren förstörd, just därför att det riktigt bra skrivet.
Att det sen är inte bara subjektivt utan rent dumt får man leva med, det är det som händer när man skiter i hjärnan och skriver direkt ur hjärtat.
Samma anledning som jag aldrig lyckas hålla kvar i något. Jag slutar alltid tänka..
Trodde ett tag att du tyckte det var värre med dina vanliga kärleksbekymmer än att Benkis blev av med jobbet.
Bros before hoes, Simon!
Skicka en kommentar