Är det när en socialdemokratisk hustomte får en tårta i ansiktet?
Svar: NEJ, det är "ett sätta skapa debatt" och "ofredande". Ingen större händelse, värd en kortare artikel/större notis.
Är det när en socialdemokratisk finansminister tårtas?
Svar: NEJ, det är "ett ganska lindrigt brott, även om det handlar om ofredande av en finansminister". Inga problem alltså, en småföreteelse att skriva en lättsam artikel i skämtsam ton om.
Är det då när statschefen även han får en tårta i ansiktet?
Svar: NEJ, även här rör det sig om "ofredande", lugnt att skriva skämtsamt även här med andra ord!
Är det när en rasistisk politiker får en tårta i ansiktet?
Svar: JA, här spar vi inte på krutet nånstans. Detta är mycket allvarligt, "de tar sig friheten att försöka att tysta andra människors åsikter". Krönikörer och debattörer stormar till brigaderna för att fördöma denna extrema aktion och detta hot mot yttrandefriheten.
Analys:
Vad är det då som är skillnaden mellan JÅ:s tårta och dem andra? Varför är den odemokratisk men inte dem andra? Skulle det kunna vara att media har en väldigt problematisk relation till SD och bemöter dem annorlunda än alla andra partier?
SJÄLVFALLET INTE, då skulle dem ju vara hycklare!
Den betydligt mer logiska förklaringen finner man nämligen när man tittar på detaljerna:
1. Tårtan Jimmie fick i ansiktet var gjord av grädde, det var visserligen de andra tårtorna också men det är i kombination med punkt två detta blir viktigt.
2. Jimmie, likt en riktig SD:are, har naturligtvis införskaffat sin stiliga utstyrsel på Dressmann.
Således kan vi sluta oss till att grädde (x) + Dressman (y) = Antidemokrati (z)
I de andra fallen har vi bara x + annan kostym än dressman (a) = Ofredande & småkul (b)
Så ägna er nu i framtiden enbart åt demokratiska tårtningar, dvs sådana som inte involverar Dressmankostymer!
söndag 10 november 2013
torsdag 4 april 2013
En rättshaverist till justitieminister
Beatrice Ask är en sann pionjär! Hon har tidigare gått i
bräschen för att avskaffa
rättssäkerheten och principen "oskyldig
till motsatsen bevisats". Ni vet, såna där onödiga saker
som är grundläggande för den liberala demokratin. Revolutionären
Ask är dock inte bara motståndare till ett modernt rättsväsende.
Idag har hon nämligen lanserat sitt nya förslag: avskaffa
maktdelningen.
Samtidigt som hon tydligt markerar att domstolarna ska göra vad politikerna säger till dem visar hon, med all önskvärd tydlighet, att hon är fullständigt oskolad i vårt rättssystem.
Kära Ask, rättssystemet i Sverige fungerar så här: Politiker stiftar lagar kring vad som betecknas som brott och vilka straffsatser som är rimliga. Sedan gör använder domstolarna dessa lagar och dömer ut vad de anser vara rimligt i den aktuella situationen. Praxis är den största vägledaren och baserar sig på vad högsta domstolen dömt i liknande fall.
Problemet du stött på här är att domstolarna inte anser maxstraffen vara rimliga, vilket är helt i sin ordning då en rättstat inte ska använda maxstraff annat än i extremfall, och dömer istället utefter samma praxis som tidigare. Även om du ändrar maxstraffet ändrar du inte praxis, faktum är att du inte har något som helst inflytande över praxis, tanken är nämligen att domstolarna ska vara SJÄLVSTÄNDIGA från politikerna. Detta då historien har ganska tydliga exempel på vad som händer när landets ledare styr rättsväsendet.
Det Ask verkar vilja är att ge politikerna makten över domarna och har alltså tillsatt en utredning som ska komma fram till hur man ska kunna kringå demokrati och rättsväsende. Tydligen är det alltså moderaterna, inte vänsterpartiet, som "vill ha det som i Sovjet".
Samtidigt som hon tydligt markerar att domstolarna ska göra vad politikerna säger till dem visar hon, med all önskvärd tydlighet, att hon är fullständigt oskolad i vårt rättssystem.
Kära Ask, rättssystemet i Sverige fungerar så här: Politiker stiftar lagar kring vad som betecknas som brott och vilka straffsatser som är rimliga. Sedan gör använder domstolarna dessa lagar och dömer ut vad de anser vara rimligt i den aktuella situationen. Praxis är den största vägledaren och baserar sig på vad högsta domstolen dömt i liknande fall.
Problemet du stött på här är att domstolarna inte anser maxstraffen vara rimliga, vilket är helt i sin ordning då en rättstat inte ska använda maxstraff annat än i extremfall, och dömer istället utefter samma praxis som tidigare. Även om du ändrar maxstraffet ändrar du inte praxis, faktum är att du inte har något som helst inflytande över praxis, tanken är nämligen att domstolarna ska vara SJÄLVSTÄNDIGA från politikerna. Detta då historien har ganska tydliga exempel på vad som händer när landets ledare styr rättsväsendet.
Det Ask verkar vilja är att ge politikerna makten över domarna och har alltså tillsatt en utredning som ska komma fram till hur man ska kunna kringå demokrati och rättsväsende. Tydligen är det alltså moderaterna, inte vänsterpartiet, som "vill ha det som i Sovjet".
måndag 25 mars 2013
Idealistiskt navelskåderi
Igår kväll släckte några människor sina ljus. Anledningarna är lika många som människorna, men kampanjen går ut på att uppmärksamma klimatförändringarna.
En menlös liten kampanj för att idealister ska få en skönare magkänsla eller en seriös kampanj för att uppmärksamma miljöproblem? Det är ärligt talat strunt samma.
Precis som i så många andra frågor visar klimatdebatten varför idealismens idévärld är en falsk tankekonstruktion. Majoriteten av dem som överutnyttjar jordens resurser är fullt medvetna om problematiken, men gör det ändå. Dem behöver inte information, de behöver incitament.
Debatten som kommit ur denna idealistiska kampanj har givetvis förts på ett renodlat idealistiskt plan. Ett träffande exempel är skuldbeläggandet av de som släcker ljuset, de ägnar sig åt "greenwashing" och "köper sig fria" från ansvar. Konsekvenser är ovidkommande när man kan moralisera kring handlingsetik. Skulle världsfred skapas av egenintresse istället för altruism är den per definition dålig enligt samma logik.
En annan idé är "teknikfientlighet"/"framstegsfientlighet" där man tycks förutsätta att teknik=utveckling=BRA. Detta är ju en självklar logik.....i en alternativ verklighet där vapenindustrin aldrig genomgått en teknisk utveckling eller industriell teknologi möjliggjort folkmord på massiv skala.
Det hela baseras på idén att altruism kan få folk att ge upp materiellt välstånd. Det finns i sanning människor som gör just detta och dem kallas den västerländska medelklassen. Men nu råkar det finnas sisådär 6 miljarder till på den här planeten och dem vill också ha materiellt välstånd.
Hur får man då materiellt välstånd? Tillväxt.
Hur får man då tillväxt? Fossila bränslen.
Fossila bränslen är helt enkelt det som gött västerländsk ekonomisk tillväxt sen industrialismen, att övriga världen kopierar en fungerande modell är bara naturligt. Så länge dem billigaste energialternativen är fossila finns en outsinlig efterfrågan. Det är inte heller "brist" på fossila bränslen som vissa påstår. Däremot är det inte lönsamt att borra under nuvarande pris annat än på ett fåtal platser (ofta subventionerat dessutom). Oljemarknaden styrs av en oligarki vilka kan justera priset på oljan, då dem kontrollerar tillgången och därmed konkurrera ut alternativa drivmedel genom att vara billigast. Så ledsen miljöpartiet (& övriga liberaler), men "grön teknik" är ingen lösning.
Så, skulle vi verkligen vilja förhindra en temperaturhöjning (särskilt med tanke på vintern i år) så skulle idealisterna kunna försöka övertyga OPEC att sluta tjäna pengar. Istället ägnar dem sig åt att släcka lampan eller kritisera lampsläckaren med en logisk tankevurpa.
Sen får dem gärna läsa en bok om etnocentrism eller två, något dem tycks ha i överflöd...
En menlös liten kampanj för att idealister ska få en skönare magkänsla eller en seriös kampanj för att uppmärksamma miljöproblem? Det är ärligt talat strunt samma.
Precis som i så många andra frågor visar klimatdebatten varför idealismens idévärld är en falsk tankekonstruktion. Majoriteten av dem som överutnyttjar jordens resurser är fullt medvetna om problematiken, men gör det ändå. Dem behöver inte information, de behöver incitament.
Debatten som kommit ur denna idealistiska kampanj har givetvis förts på ett renodlat idealistiskt plan. Ett träffande exempel är skuldbeläggandet av de som släcker ljuset, de ägnar sig åt "greenwashing" och "köper sig fria" från ansvar. Konsekvenser är ovidkommande när man kan moralisera kring handlingsetik. Skulle världsfred skapas av egenintresse istället för altruism är den per definition dålig enligt samma logik.
En annan idé är "teknikfientlighet"/"framstegsfientlighet" där man tycks förutsätta att teknik=utveckling=BRA. Detta är ju en självklar logik.....i en alternativ verklighet där vapenindustrin aldrig genomgått en teknisk utveckling eller industriell teknologi möjliggjort folkmord på massiv skala.
Det hela baseras på idén att altruism kan få folk att ge upp materiellt välstånd. Det finns i sanning människor som gör just detta och dem kallas den västerländska medelklassen. Men nu råkar det finnas sisådär 6 miljarder till på den här planeten och dem vill också ha materiellt välstånd.
Hur får man då materiellt välstånd? Tillväxt.
Hur får man då tillväxt? Fossila bränslen.
Fossila bränslen är helt enkelt det som gött västerländsk ekonomisk tillväxt sen industrialismen, att övriga världen kopierar en fungerande modell är bara naturligt. Så länge dem billigaste energialternativen är fossila finns en outsinlig efterfrågan. Det är inte heller "brist" på fossila bränslen som vissa påstår. Däremot är det inte lönsamt att borra under nuvarande pris annat än på ett fåtal platser (ofta subventionerat dessutom). Oljemarknaden styrs av en oligarki vilka kan justera priset på oljan, då dem kontrollerar tillgången och därmed konkurrera ut alternativa drivmedel genom att vara billigast. Så ledsen miljöpartiet (& övriga liberaler), men "grön teknik" är ingen lösning.
Så, skulle vi verkligen vilja förhindra en temperaturhöjning (särskilt med tanke på vintern i år) så skulle idealisterna kunna försöka övertyga OPEC att sluta tjäna pengar. Istället ägnar dem sig åt att släcka lampan eller kritisera lampsläckaren med en logisk tankevurpa.
Sen får dem gärna läsa en bok om etnocentrism eller två, något dem tycks ha i överflöd...
torsdag 7 mars 2013
Dagen efter döden börjar kriget om historien
Häromdagen dog Hugo Chavez och dagen efter är halva Sverige experter på venezuelansk nutidshistoria. Den huvudsakliga tesen tycks vara att han var en blodtörstig diktator som hålls under armarna av "vänstern". Detta är budskapet ledare, krönikörer etc är så oerhört sugna på att trumma in.
Det lustiga i kråksången är att Chavez knappast hyllas unisont av "vänstern", utan är en ganska kontroversiell figur. Därför är det ont om de okritiska hyllningar som nu ständigt kritiseras. Debatten har helt fastnat i halmdockan "vänstern" och en dikotomi i "för/emot Chavez".
Således finns det inget utrymme för någon materialistisk analys eller en pragmatisk syn. Idén att Chavez existerade oberoende av omvärldens realpolitik eller det venezuelanska samhället tycks fastnat. När debatten inte går längre än till person fastnar den givetvis i den liberala fällan.
Chavez existerade däremot inte utanför verkligheten, något som liberalerna nu försöker trumma in. I ett land med starka etniska, sociala och institutionella konflikter föds inte pragmatiskt demokratiska liberaler. Personerna som föds är givetvis färgade av sin omgivning och Chavez var varken mer eller mindre än en produkt av det samhälle han tillhörde. I ett samhälle där militären och jordägare är dem samhällsgrupper med starkt inflytande kan man inte som politiker överleva utan att finna lojalitet inom åtminstone delar av dessa grupper. Chavez hela politiska karriär har varit en balansgång mellan maktspel och politiska maktambitioner, dvs realpolitik.
Venezuelas makthavare har alltid kommit ur en av dessa två grupper. Föregående Chavez hade den politiska makten hållits inom de jordägande familjerna, vad Chavez maktövertagande innebar i realiteten var en förskjutning av makten från jordägare till militär. Jordägarna har alltid haft goda relationer med väst, likt regeln för hela Latinamerika. Således kunde inte militären tillskansa sig en starkare maktposition utan starkt inrikespolitiskt stöd. Resultatet blev att man ställde upp i val på egalitära grunder som kunde attrahera en majoritet i det kraftigt hierarkiska uppbyggda samhället.
Efteråt har politiken egentligen (likt politik generellt) handlat om att behålla och trygga denna makt. Sociala reformer har tryggat gräsrotsstödet och nationaliseringar förstärkt statsmakten gentemot jordägarna. Även röstsystemet och informationsmarknaden har åkt på reformer, precis som alla andra har dem handlat om att trygga makt. För den som kan sin svenska historia har sådant kontinuerligt skett i hela den svenska historien. Reformer av rösträtten och valsystemen har alltid utvecklats för att trygga den dåvarande maktstrukturen. Public Service tillkom under en tid då media blev alltmer "högervriden". På samma sätt har jordägarnas informationsmakt försökts begränsas med mer statliga medier. Anledningen till reformernas olikheter har mer med ländernas interna strukturer än med ideologisk uppfattning. Chavez har nämligen aldrig varit en ideolog, han var en militär.
Skulle vi släppa den idealistiska persondebatten och överge halmdockorna skulle diskussionen kunna utmynna i vad Chavez död kommer innebära för maktfördelningen mellan de två starkaste grupperingarna. Nu är den däremot fast på "vänstern försvarar en diktator", helt enkelt en idealistisk halmdocka utan någon koppling till Venezuealas politiska realitet.
Anglocentrisk neo-imperialism om man ska uttrycka sig akademiskt.
Det lustiga i kråksången är att Chavez knappast hyllas unisont av "vänstern", utan är en ganska kontroversiell figur. Därför är det ont om de okritiska hyllningar som nu ständigt kritiseras. Debatten har helt fastnat i halmdockan "vänstern" och en dikotomi i "för/emot Chavez".
Således finns det inget utrymme för någon materialistisk analys eller en pragmatisk syn. Idén att Chavez existerade oberoende av omvärldens realpolitik eller det venezuelanska samhället tycks fastnat. När debatten inte går längre än till person fastnar den givetvis i den liberala fällan.
Chavez existerade däremot inte utanför verkligheten, något som liberalerna nu försöker trumma in. I ett land med starka etniska, sociala och institutionella konflikter föds inte pragmatiskt demokratiska liberaler. Personerna som föds är givetvis färgade av sin omgivning och Chavez var varken mer eller mindre än en produkt av det samhälle han tillhörde. I ett samhälle där militären och jordägare är dem samhällsgrupper med starkt inflytande kan man inte som politiker överleva utan att finna lojalitet inom åtminstone delar av dessa grupper. Chavez hela politiska karriär har varit en balansgång mellan maktspel och politiska maktambitioner, dvs realpolitik.
Venezuelas makthavare har alltid kommit ur en av dessa två grupper. Föregående Chavez hade den politiska makten hållits inom de jordägande familjerna, vad Chavez maktövertagande innebar i realiteten var en förskjutning av makten från jordägare till militär. Jordägarna har alltid haft goda relationer med väst, likt regeln för hela Latinamerika. Således kunde inte militären tillskansa sig en starkare maktposition utan starkt inrikespolitiskt stöd. Resultatet blev att man ställde upp i val på egalitära grunder som kunde attrahera en majoritet i det kraftigt hierarkiska uppbyggda samhället.
Efteråt har politiken egentligen (likt politik generellt) handlat om att behålla och trygga denna makt. Sociala reformer har tryggat gräsrotsstödet och nationaliseringar förstärkt statsmakten gentemot jordägarna. Även röstsystemet och informationsmarknaden har åkt på reformer, precis som alla andra har dem handlat om att trygga makt. För den som kan sin svenska historia har sådant kontinuerligt skett i hela den svenska historien. Reformer av rösträtten och valsystemen har alltid utvecklats för att trygga den dåvarande maktstrukturen. Public Service tillkom under en tid då media blev alltmer "högervriden". På samma sätt har jordägarnas informationsmakt försökts begränsas med mer statliga medier. Anledningen till reformernas olikheter har mer med ländernas interna strukturer än med ideologisk uppfattning. Chavez har nämligen aldrig varit en ideolog, han var en militär.
Skulle vi släppa den idealistiska persondebatten och överge halmdockorna skulle diskussionen kunna utmynna i vad Chavez död kommer innebära för maktfördelningen mellan de två starkaste grupperingarna. Nu är den däremot fast på "vänstern försvarar en diktator", helt enkelt en idealistisk halmdocka utan någon koppling till Venezuealas politiska realitet.
Anglocentrisk neo-imperialism om man ska uttrycka sig akademiskt.
onsdag 13 februari 2013
NK:s 50-åriga reklamkampanj
Nu är det alldeles strax den 14 Februari, även känt som alla hjärtans dag, valentindagen etc.
Det är en tradition som går tillbaka till medeltiden och S:t Valentin.... Nej vem lurar jag?
Det är sant att valentindagen har firats i England sedan medeltiden, det är sant att det finns ett helgon som heter S:t Valentin. Men där tar det slut.
Till att börja med vet ingen VILKEN Valentin som åsyftas, det finns som bekant hela tre helgonförklarade biskopar med samma namn. Noterbart är att samtliga levde i celibat, vilket får en att dra slutsatsen:
- Antingen bröt någon av dessa biskopar sitt celibat, vilket känns osannolikt då kyrkan inte är så positiv mot sådant och skulle knappast helgonförklara en biskop som gjorde något sådant.
- Eller så har ingen av dessa grabbar något med romantik att göra.
Den engelska traditionen var att adeln sände sina giftesförfrågningar samtidigt som fåglarna häckade. Något som inte infaller förrän i mitten av mars...
Hur i hela friden kommer det sig då att vi firar denna dag då?
Alla hjärtans dag (Svea Rikes historia):
På 60-talet noterade Nordiska Kompaniet att februari var en given förlustmånad. Folk hade gått loss på mellandagsrean och var helt enkelt färdighandlade. Hur lösa?
Liksom hela det svenska näringslivet gjorde från världskrigets slut fram till oljekrisen blickade man västerut. Där hade amerikanska varuhus, blomsterhandlare etc importerat den engelska adelstraditionen och helt gjort om denna. Precis som man tidigare gjort en slaktesfest/religionsdag till en "gåvodag" (julen) hade man lyckats göra en engelsk brevskrivartradition till ännu en "gåvodag".
"Allt de har i väst är bra" resonerade NK och kontaktade sina konkurrenter inom varuhusbranschen och blomsterhandeln. Genom en gemensam reklamkampanj skulle man lansera en ny genomkommersiell högtid till svenskarna. "Alla gillar ju kärlek" tänkte man förnuftigt, problemet var bara att Sverige var protestantiskt och inte en kotte hört om någon "S:t Valentin" Hur lösa?
"hmmm, symbolen för kärleken är ju det blodpumpande organet... Jag vet: ALLA HJÄRTANS DAG!"
Tråkigt nog gick inte NK:s kampanj något vidare de första åren, men såsmåningom hade en generation växt upp med reklam för denna nya högtid. Så vid 90-talet hade en bortglömd reklamkampanj fäst sig i folkhemmet och svenskarna hade börjat fira alla hjärtans dag.
Så, glöm nu inte att förutom att skicka något fint till någon ni tycker om att även skicka ett tackkort till NK. Utan dem hade aldrig det vackraste på jorden kunnat förvandlas till en färdiginpackad produkt direkt från rullbandet. Ty inget är mer romantiskt än industrialism, anonym massproduktion och sweatshops i Sydostasien....
Det är en tradition som går tillbaka till medeltiden och S:t Valentin.... Nej vem lurar jag?
Det är sant att valentindagen har firats i England sedan medeltiden, det är sant att det finns ett helgon som heter S:t Valentin. Men där tar det slut.
Till att börja med vet ingen VILKEN Valentin som åsyftas, det finns som bekant hela tre helgonförklarade biskopar med samma namn. Noterbart är att samtliga levde i celibat, vilket får en att dra slutsatsen:
- Antingen bröt någon av dessa biskopar sitt celibat, vilket känns osannolikt då kyrkan inte är så positiv mot sådant och skulle knappast helgonförklara en biskop som gjorde något sådant.
- Eller så har ingen av dessa grabbar något med romantik att göra.
Den engelska traditionen var att adeln sände sina giftesförfrågningar samtidigt som fåglarna häckade. Något som inte infaller förrän i mitten av mars...
Hur i hela friden kommer det sig då att vi firar denna dag då?
Alla hjärtans dag (Svea Rikes historia):
På 60-talet noterade Nordiska Kompaniet att februari var en given förlustmånad. Folk hade gått loss på mellandagsrean och var helt enkelt färdighandlade. Hur lösa?
Liksom hela det svenska näringslivet gjorde från världskrigets slut fram till oljekrisen blickade man västerut. Där hade amerikanska varuhus, blomsterhandlare etc importerat den engelska adelstraditionen och helt gjort om denna. Precis som man tidigare gjort en slaktesfest/religionsdag till en "gåvodag" (julen) hade man lyckats göra en engelsk brevskrivartradition till ännu en "gåvodag".
"Allt de har i väst är bra" resonerade NK och kontaktade sina konkurrenter inom varuhusbranschen och blomsterhandeln. Genom en gemensam reklamkampanj skulle man lansera en ny genomkommersiell högtid till svenskarna. "Alla gillar ju kärlek" tänkte man förnuftigt, problemet var bara att Sverige var protestantiskt och inte en kotte hört om någon "S:t Valentin" Hur lösa?
"hmmm, symbolen för kärleken är ju det blodpumpande organet... Jag vet: ALLA HJÄRTANS DAG!"
Tråkigt nog gick inte NK:s kampanj något vidare de första åren, men såsmåningom hade en generation växt upp med reklam för denna nya högtid. Så vid 90-talet hade en bortglömd reklamkampanj fäst sig i folkhemmet och svenskarna hade börjat fira alla hjärtans dag.
Så, glöm nu inte att förutom att skicka något fint till någon ni tycker om att även skicka ett tackkort till NK. Utan dem hade aldrig det vackraste på jorden kunnat förvandlas till en färdiginpackad produkt direkt från rullbandet. Ty inget är mer romantiskt än industrialism, anonym massproduktion och sweatshops i Sydostasien....
söndag 10 februari 2013
Ryssen kommer
Putin siktar på Svea Rige
Men räds ej gott folk! Major Björklund tar sig an fallet! Likt en hök vakar hans knivskarpa blick över fosterlandets gränser: – Jag vill inte säga att Ryssland är ett hot i dag, men för första gången sedan kalla kriget genomför ryssarna en kraftig upprustning. En isolerad framstöt mot Sverige är orealistisk, men i ett upphetsat läge kan Sverige och svenskt territorium beröras, säger Jan Björklund till Svenska Dagbladet.
Major Björklund är i sanning en handlingskraftig man, han vet att framtiden ligger i luften
- En möjlighet är att köpa in Patriot-systemet från USA. Patriot på Gotland skulle påtagligt öka svårigheterna för andra länder att i en hotfull situation gå in i svenskt luftrum.
Han tillade även:
- Hur svenska stålet biter? Kom låt oss pröva på! Ur vägen moskoviter! Friskt mod i gossar blå!
Putte, ärkeskurken och moder Sveas urfiende kommenterar:
- Sverige? Vad ska vi med mer skog till? Vi har så det räcker och blir över här! Vad ska vi med något utan naturresurser och en stabil regeringssituation till? Detta låter som en politiker som är desperat efter att synas i etern och då funkar det alltid att skrämma folk med ryssen. Det är en stereotyp och jag känner mig både vit och kränkt.
- Här har jag fullt upp med att armera regeringar och miliser i centralasien och mellanöstern så ska nån tomte från Absolut Vodkas hemland få stora självan!
Lika säkert som att världens bäste finansminister fortsätter strida mot utsugarna eller att privatiseringar sker helt utan jäv och fullständigt juridiskt korrekt kommer således vår hjälte, Major Björklund, att modigt fortsätta striden mot fienden.
Här är ett exempel på hans tidigare bravader:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)